Immateriella värden

Immateriella värden är viktiga komponenter i samernas kulturarv. Berättelser, minnen, myter, jojk, traditionell kunskap samt de lokala namnen på fjäll och andra viktiga platser är exempel på värden som man inte kan se och som inte lämnar några fysiska spår men som ändå är viktiga för den egna identiteten. Sådana värden överförs genom muntlig tradition från generation till generation, eller genom att man arbetar praktiskt tillsammans. När det inte längre finns någon som minns och kan berätta om dem, faller de i glömska.     

Myter och berättelser

Samernas myter och sagor handlar ofta om förhållandet mellan djur och människa. Framförallt är det renen som har hedrats med myter, ritualer och jojkar. Men även kring björnen finns många ceremonier, kanske för att björnen anses vara mest lik människan av alla djur och därför sågs som budbärare mellan människan och den andra världen. Människan kunde förvandla sig till ett djur och tvärtom. Ett annat vanligt tema var möten mellan samer och främmande folk eller varelser, som tjudrer och kareler (östersjöfinska folk). Ibland har sagorna en historisk bakgrund. En gestalt som ofta återkommer i sagorna är den store dumme jätten Stalo, som försöker lura samerna, men som alltid till slut blir överlistad.

Många myter handlar om världens skapelse och om stjärnhimlen, solen och månen. Samer liksom andra nordliga folkslag tycker sig se en gigantisk himmelsk älgjakt på stjärnhimlen, där en älg med flera jägare efter sig rör sig över himlen. Varsel om död och framtida olyckor är vanliga. Göken var till exempel en fågel som ofta förknippades med olycka, speciellt om den visade sig vid rengärdet. De underjordiska, saivofolket, finns det många berättelser om. De levde ungefär på samma sätt som samerna men under jorden, och med dem skulle man inte göra sig ovänner.

Ofta innehåller myter och sagor dolda budskap om hur man bör leva som endast den som kan koderna och har kulturell kompetens förstår.

Jojk

Jojken är samernas traditionella sång. Den har enkel melodi men komplicerad rytmik och behöver inte innehålla några ord. Att jojka är ett sätt att minnas. Man jojkar inte till någon utan man jojkar någon eller något. En människa, ett fjäll, en ren eller en händelse. En personjojk kan vara det viktigaste en människa äger och bekräftar både tillhörighet och identitet. Trots att jojken var förbjuden av kyrkan under flera hundra år lever den ännu kvar.

Seder och bruk

Många regler och tabun var förknippade med vardagslivet. Det kunde vara hur man skulle uppföra sig i kåtan, hur maten (renens köttbitar, ben och kotor) skulle fördelas mellan hushållets olika medlemmar, hur slakt och styckning skulle gå till och hur de avätna renbenen skulle hanteras och förvaras efter måltiden. Många tabun var förknippade med jakt och fiske. Om mannen mötte en kvinna när han skulle ut på jakt var det lika bra att han vände om, för ett sådant möte betydde otur.

Namngivning

För äldre tiders samer var barnets namngivning viktig.  En nyfödd son skulle helst få namn efter en duktig jägare eller renskötare i familjen, medan en dotter gärna fick namn efter en kvinnlig släkting som hade fött barn med lite smärta. Vid namngivningen var det viktigt att hålla kontakt mellan generationerna, och den kontakten skulle vara harmonisk och så konfliktfri som möjligt. Det hände att ett barn fick fel namn. Det skulle då bytas så snart som möjligt. Att ändra barnets namn var en kvinnosyssla, hon tvättade bort det gamla namnet och gav ett nytt namn som förhoppningsvis passade barnet bättre.